Levande trad-jazz Jazzklubben: Stockholm Classic Jazz Band    I slutet av 30- och början av 40-talet var New Orleansjazzen och dess pionjärer, bortsett från Louis Armstrong, Sidney Bechet och några till, på väg ut i glömskan. Nu blev det inte så för det fanns ett antal eldsjälar som verkligen brann för den genuina musiken och genom deras försorg fick New Orleansjazzen en renässans som håller i sig än idag. De letade rätt på pionjärer som Bunk Johnson, George Lewis och Kid Ory med flera för att få dem att börja spela igen. I Bunk Johnsons fall var det viktigt att få honom dokumenterad på skiva.    Den här nytändningen för "gammeljazzen" spred sig snabbt utanför USA till Europa där England, Frankrike, Holland och Sverige som blivit starka tradjazzfästen. Idag spelas det nog tradjazz runt hela världen även om äktheten har rubbats något mot ett modernare spelsätt.    Historiens vingslag från renässansinledningen på 40-talet, nådde igår kväll Sundsvall när Stockholm Classic Jazz Band bjöd på en svängig session inför fullsatt salong. S C J B:s medlemmar har vigt sina liv till att tolka den grundläggande jazz som skapades i New Orleans och Chicago. Med fantasins hjälp besökte vi en rad klassiska jazzställen i de bägge jazzmetropolerna. Det fanns också utrymme för en tur med någon av Mississippis otaliga flodbåtar.    Uttolkarna av de traditionella tonerna var Bent Persson trumpet, Niklas Carlsson som fick ersätta en sjuk Jens Lindgren på trombon, Göran Eriksson altsax, Holger Gross banjo & gitarr, Göran Lind bas och Krister Ekhé trummor och sång. Materialet som spelades var till största delen gamla standards i fina arrangemang. Redan i första numret Honky Tonk någonting kände man en fläkt av Louis Armstrong och Muggsy Spanier. Den inledande stämningen och atmosfären höll i sig kvällen igenom. Just Armstrong gestaltad på ett fenomenalt sätt av Bent Persson, både i ensemble och solospel, gav det hela tyngd. Niklas Carlsson tog för sig rejält och bjöd på många fina trombonsolon och ett litet plus kanten för Göran Erikssons eldiga saxspel i sann och äkta Benny Watersanda och kompet gav perfekt uppbackning.    Sammanfattningsvis en härlig kväll med skön årgångsjazz, från en viktig men svunnen tid!

Sundsvalls Tidning 2006-11-07